Hemmamatchen mot Lödde startade inte alls som vi hoppats på. Ett tidigt baklängesmål följt av två nya redan innan vi nått den 25:e matchminuten gav en tung uppförsbacke för resten av matchen. Det var inte så att vi var underlägsna motståndarna utan kunde etablera spel på deras planhalva men udden saknades. Två hörnor var väldigt nära att gå in för den reducering vi hade behövt. När 4-0 kommer i början på den andra halvleken märktes det att modet går ner inom laget och även om vi fortfarande kunde ha anfall på deras planhalva så kommer vi inte till lägen. Den mest positiva saken med matchen var att Tindra Nilsson hoppade in i slutet av första halvlek och höll för spel efter två månaders skadofrånvaro. En viktig kugge i anfallsspelet när hon vågar ta strid till 100%. En rättvis seger mot ännu en lag, som förväntas vara i topp fyra, men några mål för stor.

Förra året stod damlaget som segrare på Landskrona IP, men i år var förutsättningarna betydligt tuffare. Ett hemmalag som värvat in några starka spelare och ett bortalag som hade många återbud pga skador, jobb och påskresor, fick kalla in EN spelare som aldrig spelat en seniormatch, EN som inte spelat på ett halvår, och EN som helst bara tränar. Dessutom fylldes bänken ut med en av de skadade spelarna att sätta in om det skulle vara jämnt i slutet, men nu riskerade vi inte läkeprocessen när det inte var jämnt

Landskrona fick en tidig ledning efter ett fint anfall och fortsatte att ha bollinnehavet, men i mitten av halvleken börjar vi få allt mer spel på hemmalagets planhalva och vi börjar hoppas på att vi ska kunna kvittera. Med tio minuter kvar blir det i stället 2-0 på nick efter hörna och strax efter blir det straff och 3-0. I den andra halvleken dominerar Landskrona mer eftersom vi blir tröttare men det finns en kämpaglöd hos våra spelare på planen, så efter att det blivit 4-0 tidigt i den andra halvleken dröjde det till den 85 minuten innan slutresultatet fastställdes till 5-0

Vi tar med oss kämpaglöden och i de kommande matcherna ser det betydligt bättre ut med spelare som kan vara med, så vi kan ställa upp med ett mer ordinarie lag. Minoue Thörn firade sin födelsedag med att spela fotboll på Landskrona IP och kakor och läsk i omklädningsrummet. Grattis

Ett halvår efter det lyckade kvalet var det återigen dags att spela om poäng i div 3. För motståndet stod nedflyttade Hittarp, som hade en jobbigt år i div 2 med idel förluster. Trots deras motgångar förra året var det inte många som lämnade och därmed har laget mycket div 2 rutin.

Laget var väldigt bollskickligt och lät oss inte äga bollen i längre perioder, dock hade hemmalaget svårare för att skapa de riktigt farliga chanserna när de kom mot vårt mål. Våra chanser kom oftast på fasta situationer såsom hörnor och frisparkar och var inte ofarliga men satte heller inte målvakten på riktig utmaning. Efter en halvtimme kom chansen som ledde till 1-0 via ett skott som gick stolpe in.

I den andra halvleken fortsatte bollinnehavet av Hittarp och det blev 2-0 efter tio minuter efter ett riktigt mönsteranfall där många passningar i rad gick till rätt spelare och satte deras anfallare i ett fritt läge. Tio minuter senare kom även 3-0 sedan deras spelare på något vis tog sig igenom mittförsvaret. Efter det målet var det som att våra tjejer slutade vara så spända och vi kunde lättare få till spel på deras planhalva men det ledde inte till fler målchanser.

I allra sista veckan lyckades vi lösa målvaktsbristen med två alternativ. Johanna Johansson gjorde comeback efter ett års uppehåll och Sara Warntoft blev också klar från Hjärnarp. En målvakt som stått tidigare kan avgöra mycket när det gäller att ta viktiga poäng och att nu ha två alternativ känns bra.

Premiären är avklarad mot ett motstånd som kommer att hålla till på den övre halvan. På torsdag är det hemmapremiär mot vår kvalmotståndare från i höstas, Ängelholm. De lär vara taggade på att ta revansch.